Ni vet den där känslan då man har så mycket att göra och tänka på att man inte riktigt hinner med NÅGOT ÖVER HUVUDTAGET utan i stället bara glider runt och är allmänt disträ och inte får en endaste sak till stånd? Det är mitt liv just nu.

Dottern har besök av en dagiskompis idag. De ville ha en koja att leka i, så jag gjorde vad alla händiga duktiga pappor gör, dvs. knöt fast överkastet på sängstolparna. Ta-daa.

Ikväll blir det stämningsfullt på Korjaamo. Quebecs stolthet Spencer Krug (känd från bl.a. Wolf Parade) kommer hit som Moonface, och inleder idag sin Europa-turné tillsammans med Siinai som han har gjort ett album tillsammans med. Heartbreaking Bravery heter skivan. Och den är bra. Och det blir strålande att se dem tillsammans live.

Här är vackra låten ”Lay Your Cheek On Down” som finns med på ovan nämnda skiva. Jag är lite knäsvag redan nu. Det kommer att bli SÅ bra konsert. 

Ser ni den där nya bannern jag har gjort? Det är ett citat av Don DeLillo, orden är tagna ur boken White Noise, som Jan Gradvall nyligen utnämnde till en av de tio bästa romaner han någonsin har läst. Det är en svinbra bok.

White Noise är väldigt utmanande i all sin kompakta postmodernistiska klarsynthet, men det är en roman som i ett slag får människans flock-tänkande att träda fram i all sin absurditet. Varför reagerar vi som vi gör? Hur fungerar människor när de inte tänker som individer utan som representanter för större grupper? Vad är grupphysteri, och vad har det med oss som individer att göra?

Läs Don DeLillo, alltså, det är väl det jag vill säga med det här inlägget, och med min nya banner.

Ya basta.

En politisk/ideologisk taggare har plötsligt dykt upp i Myrbacka. En dyslektisk sådan verkar det som, alternativt någon som inte riktigt behärskar engelska språket till fullo. Se bara här:



Uppenbarligen är denna taggare inte särdeles förtjust i feministiska tankegångar om de härskartekniker som män mer eller mindre medvetet upprätthåller och utövar. Nåjo, feminismen måste ju också få kritiseras, så inget fel där.

Den här taggaren har åsikter också om poliser:



Poliser behövs alltså i en stat, verkar taggaren tycka. Men vad uppvisar det här för människobild? "Violent mongos"? Jaa, jag vet inte, lite misantropiskt kanske.

Ytterligare en av taggarens åsikter om poliser, den här gången skriven på ett sätt som gör att jag inte riktigt kan avgöra om det är ironiskt menat eller inte:



Det förekommer rentav litterära referenser i taggarens budskap:



Det är alltså Joseph Hellers Catch 22 taggaren hänvisar till, antar jag. Men vad har det här budskapet på ett elskåp vid Myrbacka torg att göra? Jag skulle gärna ha sett en lite längre förklaring här. Kanske förklaringen är på väg. Jag ska hålla ögonen öppna.

”Hur kan de levande fortsätta leva, när döden finns?” Carson McCullers, du vackra & alltför tidigt döda författarinna.

I dag köpte jag 1411 sidor litteratur för 10 €. Det var ett bra köp.

REA-böcker, ja. Förlagens ständiga plåga. Varför köpa en bok för 30 € då den snart slumpas bort för 3 €? Hade jag råd skulle jag gärna köpa fler nya dyra böcker i hårdpärm. Bara för att. Känna mig lite rikare. Men tills dess nöjer jag mig med Akademens REA-låda.

Edit: Grossman heter ju då inte Vintage i förnamn utan Vasily.

En av världens bästa sysselsättningar är ju som bekant att träffa sina goda vänner över ett par koppar kaffe. Het svart dryck och mustiga samtal om litteratur och andra viktiga saker. Sådant gör mig rätt lycklig och nöjd.

Meet Lari, en av mina favoritmänniskor i hela vida världen. Och en bra vän att dricka kaffe med.



(Ja, det är en Penguin-kopp, My Man Jeeves av P.G. Wodehouse närmare bestämt.)

I morgon ska jag försvinna för några dagar. Jag har hyrt en liten stuga på Rastböle Camping i östra Helsingfors. Det ska bli kul. Ser fram emot att få ligga och slöa och läsa hela veckoslutet, och att få simma i typ iskallt vatten mitt i natten. See ya on the East Side.

(Nej, jag har egentligen inte råd med det här, men whatthehell, jag måste fly lite nu.)

”Ibland tänker jag att det är det enda som skiljer oss från djuren. Vi kan ge upp. Erkänna oss besegrade.”
—Kristian Lundberg