Döda barn

I mitt förra inlägg citerade jag diktraden ”the little children died in the streets” av W.H. Auden. Nu får vi rapporter - från bl.a. FN - om att barn i Syrien under våren har använts som mänskliga sköldar i militära konflikter, och samma sak kan man ju förvänta sig att kommer att hända i inbördeskriget som precis har brutit ut. Det cirkulerar också fotografier av de barn som har dött som resultat av allt det här, men dem tänker jag inte länka till eftersom de är alltför hemska.

Jag vet inte vad jag ska säga. En dikt med raden ”the little children died in the streets” känns som ett hån nu.

Poesi, för fan. Dikt, för helvete.

Världen är ond. Jag går sönder varje dag. Varje dag innehåller så mycket smärta att man inte står ut om man försöker begrunda det. Men jag måste. Jag vill. Det finns inget annat sätt att göra världen och sig själv annorlunda än att göra allt det onda till sitt eget och att sedan smälta det, långsamt och plågsamt.

Min dotter kom precis hit och berättade något medan jag läste om barn som skjuts ihjäl av vuxna soldater. Jag hörde inte vad hon sa för min strupe drog ihop sig och jag fick hålla emot tårarna. Min dotter. Mitt barn.
Publicerad 12.06.2012 kl. 21:11

Orkar int med mer än en dikt nu

Epitaph on a Tyrant

Perfection, of a kind, was what he was after,
And the poetry he invented was easy to understand;
He knew human folly like the back of his hand,
And was greatly interested in armies and fleets;
When he laughed, respectable senators burst with laughter,
And when he cried the little children died in the streets.

W.H. Auden, januari 1939.
Publicerad 06.06.2012 kl. 23:02

Nya Arkadia Bookshop öppnade i Tölö

I dag har jag hängt nio timmar på öppningsfesten för Arkadia Bookshops nya lokal som ligger i hörnet av Dagmarsgatan och Nervandersgatan i Tölö. Det är ett ställe man inte kan göra rättvisa genom att beskriva det i ord. Ni får helt enkelt lov att gå dit och uppleva det själv.

Vissa människor som jagar kulturupplevelser åker till Berlin eller Paris, men det behöver man inte längre göra. Trust me. Titta bara på bilderna här nedan (som inte på långa vägar lyckas återge den verkliga atmosfären i New Arkadia). Den nya lokalen inhyser dessutom ett litet café, något som inte finns i Old Arkadia på Hesperiagatan som alltså ännu finns kvar, det läggs inte ner i och med öppnandet av den nya lokalen.

Anyway. Detta var en underbar dag.


Så här ser det ut då man kommer in i New Arkadia på gatunivå. Hela rummet är fullt av stora hyllor som nästan når taket som är osedvanligt högt. I bakgrunden till höger skymtar den enorma trappstegen med hjul som jag nästan är säker på att ingen annan bokhandel i Finland har. Rätta mig om jag har fel.


Det här är konsertområdet i källaren. Rebecca Clamp hade en stämningsfull öppningskonsert i kväll.


Det stora konferensbordet finns i rummet intill konsertutrymmet. Perfekt för t.ex. diskussionsklubbar eller filosoficafén som regelbundet ordnas i bokhandeln.


Bakom rummet med konferensbordet finns ett stort rum fullt av bokhyllor samt ett litet bord med några söta vita bänkar.


I vissa av rummen finns stiliga Lundia-lampor.


Liisa behöver dock ingen Lundia-lampa för att stråla. Vacker.


Valter Holmström, som nyligen fick ett pris i Arvid Mörne-tävlingen, satt under trapporna och läste Dantes Inferno.


Själv satt jag i Writer’s Corner (jo, det lär heta så) nästan hela dagen och skrev en essä om vansinne och litteratur. Essän kan läsas i Ny Tid inom kort. Men då jag inte satt här ...


... sprang jag av och an mellan köket och den här fina Moccamastern. Ian på bokhandeln delegerade nämligen arbetet med att koka kaffe åt mig. Vilket jag naturligtvis inte hade något emot.
Publicerad 03.06.2012 kl. 23:30

In transit

Så här ser det ut då jag gör mitt frilansjobb på morgontimmarna innan mitt heltidsarbete börjar.



Nu rusar jag vidare. Hej då.
Publicerad 31.05.2012 kl. 10:02

Procrastination på svenska

Just nu sitter jag och försöker skriva min första recension ever för Hufvudstadsbladet. Det går så där. Boken är riktigt bra, men ändå: det går så där.

Jag petar på mitt förkylningssår.
Jag tittar på diverse videoklipp på nätet.
Dricker en burk öl.
Äter en smörgås.
Boken, recensionen, ja, det tar väl sig.
Läser-tänker-skriver.

Så går en kväll ur mitt liv och kommer aldrig åter.



(PS. Den där sista meningen var en referens till en bok av Jonas Gardell.)
Publicerad 30.05.2012 kl. 22:51

Jag läser detta, och det bränner

Jag vet inte om det är helt korrekt det här, men jag citerar nu ett långt stycke ur författaren Susanna Alakoskis artikel i Dagens Nyheter:

"Det kan vara så enkelt som att du är deltidsanställd med låg lön och kanske råkar ut för en cykelstöld samtidigt som du råkar bli sjuk. Detta krockar med skolutflyktsutgifter och en borttappad jacka eller ett busskort. Dina pengar räcker helt enkelt inte, hur du än vänder och vrider på dem. Och du har inga besparingar, inget socialt skyddsnät, som hjälper dig. Din sambo kanske är arbetslös sedan något år, ni har länge levt på små medel. Ni har kanske lånat pengar tillfälligt, haft svårt att betala tillbaka. Resan utför går plötsligt så mycket fortare än du tror, och du kommer inte i kapp eftersom du kanske råkar ut för en rotfyllning. Kanske behöver ett av dina två barn glasögon, kanske dör en släkting och kanske måste du lägga ut utgifter på en resa som du inte planerat. Kanske har du börjat ditt liv fattigt, kanske har du aldrig någonsin haft en krona över att handla för, eller spara? Kanske har du aldrig pengar att handla på rean för, kanske har du tvingats köpa teven, soffan, mobilen dyrt på avbetalning? Kanske har du levt på socialbidrag en längre tid eftersom livet varit svårt och falluckorna många?"

Ja, just det. Det handlar om fattigdom. Om rapporter om barnfattigdom som man hellre misstror än tar på allvar. Alakoski har fingret på något viktigt och aktuellt i Norden. 

Det där stycket jag citerade handlar ju om mitt liv! Det är exakt sådana saker jag skriver om i mitt bidrag till antologin Det luktar inte, som publicerades tidigare i vår. Läs den. Det handlar om viktiga saker.

Publicerad 23.05.2012 kl. 16:01

Uppdatering

Ni vet den där känslan då man har så mycket att göra och tänka på att man inte riktigt hinner med NÅGOT ÖVER HUVUDTAGET utan i stället bara glider runt och är allmänt disträ och inte får en endaste sak till stånd? Det är mitt liv just nu.
Publicerad 16.05.2012 kl. 12:48

Tafatt kojbygge

Dottern har besök av en dagiskompis idag. De ville ha en koja att leka i, så jag gjorde vad alla händiga duktiga pappor gör, dvs. knöt fast överkastet på sängstolparna. Ta-daa.

Publicerad 13.05.2012 kl. 18:11

Moonface w. Siinai

Ikväll blir det stämningsfullt på Korjaamo. Quebecs stolthet Spencer Krug (känd från bl.a. Wolf Parade) kommer hit som Moonface, och inleder idag sin Europa-turné tillsammans med Siinai som han har gjort ett album tillsammans med. Heartbreaking Bravery heter skivan. Och den är bra. Och det blir strålande att se dem tillsammans live.

Här är vackra låten ”Lay Your Cheek On Down” som finns med på ovan nämnda skiva. Jag är lite knäsvag redan nu. Det kommer att bli SÅ bra konsert. 



Lay Your Cheek On Down by Moonface on Grooveshark


Edit: Det verkar som om Groovesharks widget är lite moody, så det kan hända att ni får trycka play några gånger innan låten går igång. Sorry.
Publicerad 11.05.2012 kl. 15:47

Don DeLillo

Ser ni den där nya bannern jag har gjort? Det är ett citat av Don DeLillo, orden är tagna ur boken White Noise, som Jan Gradvall nyligen utnämnde till en av de tio bästa romaner han någonsin har läst. Det är en svinbra bok.

White Noise är väldigt utmanande i all sin kompakta postmodernistiska klarsynthet, men det är en roman som i ett slag får människans flock-tänkande att träda fram i all sin absurditet. Varför reagerar vi som vi gör? Hur fungerar människor när de inte tänker som individer utan som representanter för större grupper? Vad är grupphysteri, och vad har det med oss som individer att göra?

Läs Don DeLillo, alltså, det är väl det jag vill säga med det här inlägget, och med min nya banner.

Ya basta.
Publicerad 10.05.2012 kl. 22:27

”Den bästa definitionen på hem är bibliotek”
—Elias Canetti

Mathias här, hej.

Följ mig på Twitter här


Ensamstående tvåbarnspappa
& litteraturvetare
 
& musicloving son of a bitch

Författare till boken Kopparbergsvägen 20 som kommer att publiceras av Schildts & Söderströms.


Du kan läsa mina bokrecensioner här (Hbl) eller här (Ny Tid). Och så kan du köpa eller låna den här boken som jag medverkar i. Under hösten 2012 utkom boken Vardagshjälte 24/7 som jag också medverkar i.

 

Länklista

 


Senaste kommentarer