Hej jag är en ensamstående pappa älska mig trösta mig

Under de senaste dagarna har jag känt en hel del ensamhet. Och det är så märkligt, för jag är egentligen inte så ensam. Jag har en massa folk runt mig hela tiden. Jag arbetar med massvis av ungdomar dagarna i ända. Jag har mina barn här på Pärlgränden 8 varannan vecka. Jag söker mig till mina vänner då jag behöver stöd och råd av dem.

Den slags ensamhet jag känt nu är av ett annat slag än det jag tidigare upplevt. Det kallas kanske för ensamståendeskap. Jag är faktiskt helt ensam här med mina barn. Jag har ingen annan här. Så här har jag levt lite mer än ett halvt år nu, men det är som om det först nu skulle slå mig hur det här nya livet kommer att se ut. Jag har ett hem som bara inhyser en vuxen, inte två. Min familj består av två barn och mig. Den tidigare konstellationen av mamma-pappa-barn har decimerats. Så skumt att jag reflekterar över det här just nu. Plötsligt bara återkom det. Eller ja, inte är det väl så plötsligt, eller ens förvånande. Jag skriver en essä om ensamståendeskap nu, en text som ska med i en antologi som behandlar just det temat. Mina tankar rör sig bakåt i tiden. Jag blir smått tvungen att tänka på allt som förändrats.

Jag känner en ny slags ensamhet. Jag måste tackla det på ett nytt sätt än jag tidigare gjort då jag känt ensamhet. Det är lite svårt, faktiskt.
Publicerad 17.02.2012 kl. 16:43

Rip

Rippar ett låttips av Linda nu. Det är en riktigt bra låt. Svepande, sådär, och lite hypnotisk. ”Brothers”, av Hot Chip.
Publicerad 17.02.2012 kl. 16:31

Helsingfors #10

Publicerad 16.02.2012 kl. 00:53

Hallelujah

Det finns saker som gör mig oerhört förbryllad och sorgsen. En sån sak, som just nu finns precis under min hud, där vid ytan av mig, är att inse att livet är så otillräckligt för en del människor. Att det finns de som besvarar den fråga som Albert Camus ansåg vara den enda grundläggande filosofiska frågan, ”Är livet värt att leva?”, med ett entydigt nej. Att livet kan bli så tungt. Att samhället och de nära och kära kan erbjuda så lite att hålla sig fast vid att man hellre avslutar sitt liv. Det känns tungt, och ohyggligt orättvist.

Publicerad 16.02.2012 kl. 00:33

Vara sitt liv

På sid två i Susan Sontags roman Death Kit hittar vi följande ord:

Some people are their lives. Others [...] merely inhabit their lives.

Och jag funderar på vad den där första meningen egentligen innebär. Some people are their lives. Att vara sitt liv. Jag tror det betyder att man helt enkelt inte ska placera sina livsbeslut i andras händer.

Ansvarsförskjutning, inget sådant. Happiness is a consequence, mer av sådant.

Sontags ord är så fulla av potential, möjlighet. Det finns några meningar av Don DeLillo som jag är så oerhört förtjust i, även om de talar om ett sätt att leva som står i nästan diametralt motsatt förhållande till den livssyn som skiner igenom i Sontags ord. DeLillo skriver i White Noise:

May the days be aimless. Let the seasons drift. Do not advance the action according to a plan.

Här har vi ingen ambition, ingen vilja. Bara en hopplös drift. Vilket kan vara skönt ibland, tänker jag mig. Men man är inte sitt liv, som Sontag skulle säga, om man lever så som DeLillos berättare uppmanar till. Man är bara inneboende i en tillvaro som flyter runt.
Publicerad 25.01.2012 kl. 22:50

The song to end the day



Låten heter ”Stars”. Bandet heter Warpaint. Jag blir lite gladare. God natt.
Publicerad 24.01.2012 kl. 22:49

Böcker om depression

Det brukar ofta sägas att någon som aldrig har upplevt riktig depression inte kan förstå vad det handlar om. Det kanske är bullshit, men kanske inte. William Styron, som har skrivit den här boken jag läser, Darkness Visible (1990), menar iaf. att det är så att man inte kan förstå eller ens på ett rimligt sätt definiera vad depression är om man inte själv har lidit av det och sedan tillfrisknat ifrån det. Att depressionen är ett big unknown i en annars så upplyst värld. Kanske är det så. Jag vet inte. Inte har jag väl lidit av svår depression någon gång, inte kan jag väl förstå hur det känns och hur man påverkas. Men ämnet intresserar mig. Därför ska jag efter Darkness Visible börja läsa en annan bok som handlar om depression, den boken heter The Outward Room (1937) och är skriven av Millen Brand.

Publicerad 21.01.2012 kl. 22:28

En potentiell begravningssång

Yann Tiersen — "Coma". Från soundtracket till Goodbye Lenin.

Publicerad 18.01.2012 kl. 08:24

Acid rock-sludge-anthem of the day

Japanska Bo Ningen. I like. Missade dem då de spelade i Helsingfors i fjol. Äsch.

Publicerad 16.01.2012 kl. 13:56

Helsingfors #9 -- Siinai på Tavastia 13.1



Publicerad 15.01.2012 kl. 23:46

”Den bästa definitionen på hem är bibliotek”
—Elias Canetti

Mathias här, hej.

Följ mig på Twitter här


Ensamstående tvåbarnspappa
& litteraturvetare
 
& musicloving son of a bitch

Författare till boken Kopparbergsvägen 20 som kommer att publiceras av Schildts & Söderströms.


Du kan läsa mina bokrecensioner här (Hbl) eller här (Ny Tid). Och så kan du köpa eller låna den här boken som jag medverkar i. Under hösten 2012 utkom boken Vardagshjälte 24/7 som jag också medverkar i.

 

Länklista

 


Senaste kommentarer